Svenska

  • Fritt översatt från Kathleen Barrys engelska original. Kathleen Barry är sociolog, feministisk aktivist för mänskliga rättigheter, professor emerita vid Penn State University, och författare av bla ”Female Sexual Slavery, Prostitution of Sexuality” och ”Unmaking War, Remaking Men”. www.kathleenbarry.net

    1. Öppet brev till FN – Förespråkar Förenta Nationerna prostitution?

    2. Brev till feministiska systrar – Prostitution är en kränkning av mänskliga rättigheter

    3. Kallelse till aktion!

    Öppet brev till FN –

    FÖRESPRÅKAR FÖRENTA NATIONERNA PROSTITUTION?

    Del ett: Problemet

    Även om Förenta Nationerna har till uppgift att upprätthålla och övervaka den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, så utfärdade UN AIDS, den 4 november 2013, riktlinjer till nationalstaterna att avkriminalisera prostitution och behandla detta som ”sexarbete”. Feministiska förespråkare av mänskliga rättigheter och överlevare från prostitution är chockade och arga, eftersom främjande av prostitution vanligtvis bedrivs av hallickar och sexindustrierna. Det politiska direktivet från UN AIDS bryter klart mot egen gällande lag i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som slår fast att alla personer är “födda fria och lika i värde och rättigheter” och att det är i denna värdighet och med dessa rättigheter som alla ska skyddas från “grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” (artikel 5)

    Varför har vi inte hört något från generalsekreterare Ban Ki Moon om detta? Är inte tystnad från FN:s ledarskap att ha överseende med UN AIDS policy?

    Du behöver bara läsa eller höra vittnesmål från kvinnor som har köpts i prostitution för att förstå att, dag ut och dag in, vad män gör när de köper kvinnor är “grym, omänsklig eller förnedrande behandling.” Män betalar för att få utlösning och urinera på kvinnors ansikten, de betalar för att skada och förödmjuka dem med vilken annan form av sexuell perversion de än har i åtanke, de betalar kvinnor för att inte använda kondom. Detta är den vanliga form av sex som köps i prostitution enligt psykolog Melissa Farleys studie av prostitutionskunder, från 2011. Hon fann att de “avhumaniserar och kommodifierar kvinnor, ser dem med ilska och förakt, saknar empati för deras lidande, och njuter av sin egen förmåga att kunna tillfoga smärta och förnedring.” Dessa är mäns angivna skäl för att köpa prostituerade (hyperlänk till Melissa Farley ”The John Next Door”, Newsweek, den 18 juli 2011) och den skada som tilldelas dem som de köper inbegriper, men går långt bortom posttraumatiskt stressyndrom. Det är ett nedbrytande av den mänskliga själen. Tack vare en växande feministisk rörelse av överlevare runt om i världen, och de framsteg förvärvade av feminister i många länder med att gripa och bötfälla kunder, är det möjligt för många kvinnor att finna stöd att återskapa sina liv när de kommer ut från prostitution, men vissa återhämtar sig aldrig, de är förlorade för alltid.

    Hur kommer det sig att massmedia har missat denna nyhet? För att prostitution rör sig om män som köper sex, och det är något som män vill bevara för varandra och för egen del? Media uppskattar dock innerligt obscena sex trafficking exposéer.

    Sex trafficking är olagligt globalt, stat för stat, och lokalt, vilket är så rätt och riktigt, att även flertalet av de i sexarbetarlobbyn som förespråkar prostitution, står bakom denna position. Den bekräftar deras tro att de inte har tvingats utan har “valt” prostitution. Som med all form av slaveri, så är “tvingad” och “fri” prostitution falska distinktioner. I många stater har feminister arbetat i årtionden för att ta bort tvång som den slutliga avgöraren för andra former av sexuella våldsbrott, såsom så kallad ‘date-rape’ våldtäkt, eller vid hustrumisshandel. Dessa grupper, och även en del feminister, vill ändå hålla kvinnor i prostitution enligt en annan standard, när de erkänner skada enbart vid sex trafficking.

    Med humanitär medkänsla gentemot dem som köps, har feminister i Sverige, Norge och Island förvärvat nya lagar som tar bort ansvaret från kvinnor i prostitution genom att gripa och tungt bötfälla kunder för brottet att köpa människor för sex. Globalt känd som den nordiska modellen (se K. Barry, Abolishing Prostitution, Women’s Media Center, http://www.womensmediacenter.com/feature/entry/abolishing-prostitution-a-feminist-human-rights-treaty ) så kriminaliserar dessa lagar köparna och erbjuder stödprogram för dem som de har köpt. Liknande lagar har nu lagts fram i parlamenten i Belgien och Irland, och har denna vecka just passerat ett hus i det franska parlamentet. Europeiska kvinnolobbyn har fört den “nordiska modellen” till Europaparlamentet för en kommande omröstning. (Hyperlänk http://www.policyreview.co.uk/tackling-prostitution-and-sex-trafficking-through-eu-policies) Framgången med den nordiska modellen påvisas genom det faktum att förekomsten av prostitution har halverats i Sverige efter att denna lag trätt i kraft. Noteringsvärt är att den nordiska modellen inte hänvisar till sex trafficking för att rättfärdiga denna nya lag. Men, som på det vis som varumarknader fungerar, så kommer människohandeln att minska avsevärt där kunderna straffas för att köpa. Det är inget bra sätt att göra affärer på.

    Men det finns mycket motstånd från sexindustrierna och lagstiftare att förlora varumarknaden med, främst, kvinnors kroppar för sex. Män går till absurda ytterligheter för att göra prostitution tillgänglig för sig själva, och de skapar makalösa lagar, för att komma runt den nordiska modellen. Danmark är ett typexempel. Mot tapper feministisk organisering för den nordiska modellen, gick Danmark så långt som att kriminalisera kunderna, men bara om de kvinnor de hade köpt hade varit offer för människohandel till prostitution. Naturligtvis kan lagen inte genomföras, eftersom kvinnor som är offer för trafficking, pga villkoren i deras slaveri, inte är tillgängliga för att vittna mot dem som köper sex av dem. Lagen är omöjlig i praktiken.

    Om UN AIDS nuvarande direktiv till nationalstaterna får genomslagskraft, kommer den nordiska modellen att störtas, eftersom ingen del av utbytet i prostitution skulle vara olagligt. FN försätter sig i en situation där de ställer sig bakom en försäkran om mäns tillgång till kvinnor för köp och bruk. Detta är som ett slag i ansiktet mot de modiga prostitutionsöverlevare som vågar berätta för världen hur upplevelsen av att köpas för sex egentligen är. UN AIDS, enligt uppgift för att “förbättra hälsoresultaten i samband med sexarbete,” medger att “kvinnliga prostituerade löper 13,5 gånger större risk att leva med hiv än kvinnor i den allmänna befolkningen” (hyperlänk: UNAIDS/ Mon, Nov 4, 2013 at 9:20 AM Michel Sidibé) och lämnar ansvaret till kvinnorna att ha kondomer tillgängliga för kunderna. MEN, de nämner inte att majoriteten av kunderna vägrar att använda kondom eller erbjuder mer betalt för att inte använda dem, vilket passar profilen för prostitutionsköpare i deras förakt för kvinnor.

    Men feminister skapar ett annat förhållningssätt till universella mänskliga rättigheter för prostituerade kvinnor. Del två fortsätter med vår aktivism.

    * * *

    Brev till Feministiska Systrar –

    PROSTITUTION ÄR EN KRÄNKNING AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

    Del två: Global Feministisk Aktion

    Till mina Feministiska Systrar,

    Detta öppna brev började som ett meddelande till prostitutionsöverlevare, den feministiska rörelsen och rörelsen mot sex trafficking, om att jag har återhämtat min hälsa, även om åldrandet fortsätter att försöka ta den ifrån mig, och, viktigast av allt, att jag har återvänt till där jag lämnade av på sent 1990-tal, med att arbeta för att få prostitution erkänt som en universell kränkning av de mänskliga rättigheterna och att ses som en form av sexuellt utnyttjande och våld mot kvinnor.

    Jag har kommit tillbaka till en ny generation av radikala feminister, som befinner sig över hela världen och som, istället för att försöka uppfinna feminismen på nytt, genom att ta avstånd från det som kommit före dem, läser våra arbeten och välkomnar oss till deras aktivism, medan de stakar ut sin egen kurs. Jag åser ivrigt, hur vi går in i en framtid till radikalfeminismen som sträcker sig långt utanför mina egna horisonter, och jag ser hur radikala feminister och överlevare från prostitution når ut till varandra, alla med något att vinna på ett avskaffande av prostitutionen.

    Ett avskaffande av prostitutionen! Innan jag ens skrivit klart detta brev, fick jag UN AIDS meddelande till oss och nationalstaterna, om att de, Världshälsoorganisationen, och FN:s befolkningsfond är redo att göra Förenta Nationerna till en arena för ett globalt främjande av prostitution. Ett undergrävande av den nordiska modellens abolitionistiska hållning med ett kriminaliserande av de som köper prostituerade. Ett förbiseende av erfarenheterna av överlevare från prostitution. Ett meddelande om att basera hela deras politik på ett främjande av prostitution för sexarbetare.

    I ljuset av detta nya FN-initiativ, omvandlar jag nu mitt brev till en BRÅDSKANDE KALLELSE TILL AKTION FÖR ATT STOPPA FN FRÅN ATT FRÄMJA PROSTITUTION OCH ERKÄNNA PROSTITUTION SOM EN KRÄNKNING AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER. För att lägga grunden till de effektiva globala åtgärder som vi nu måste ta, vill jag klara upp en del förvirring som har kommit att förpesta och äventyra både mänskliga rättighets och feministiska rörelsers inställning till avskaffandet.

    Avskaffande!

    Av vad?

    Sex trafficking.

    Tänk på att sex trafficking endast är ett av alla de sätt som kvinnor och barn hamnar i prostitution. Det är inte likaställt med prostitution och det inbegriper långt ifrån allt som är prostitution. Det rör sig snarare om hur kvinnor och barn förflyttas. från det ställe de först befunnit sig och påträffats, till den plats där de prostitueras.

    Hur har vi kommit fram till en punkt där icke-statliga organisationer för kraftfulla kampanjer för att få ett slut på sex trafficking men inte prostitution. Vissa begränsar sina ansträngningar ytterligare till att endast gälla sex trafficking av barn, som om vuxna kvinnor inte kränks när de är offer för människohandel. Andra fokuserar på vuxna och barn i tredje världen, särskilt de som lever i extrem fattigdom – en lätt rekryteringsbas för människohandlare – som om kvinnor i deras egna länder inte traffickeras. Lägg märke till missförhållandet med att straffa dem som traffickerar människor för slavarbete, men att blunda för dem som använder dem i slavarbete. Återigen står vi inför det irrationella när praxis är format för att möjliggöra manliga kunders köp av kvinnor för sex.

    Detta är inget annat än ett missionärt förhållningssätt som baserar sig på medlidande för den “andra”: dessa fattiga barn, dessa fattiga kvinnor och barn i tredje världen – i stället för ett engagemang för deras mänskliga rättigheter. Europeiska och amerikanska välgörares missionära förhållningssätt bjuder på en förmyndaraktig välvilja som för tankarna till Nicholas Kristoff på New York Times, med ett kamerateam i beredskap för att spela in sina djärva räddningsaktioner av barn från en bordell. Det värsta med missionärer är att de vet vad som är bäst för de fattiga och olycksamma. När det finns en plattform i den feministiska rörelsen, och rörelsen mot sex trafficking, för dessa sex trafficking motståndare som lämnar prostitutionen vådligt orörd, så lämnar det portarna öppna för sexarbetarlobbyn.

    Feminister har alltid vetat bättre, vi inser att mäns kränkning och underordning av kvinnor genom deras makt och privilegier, är en misogyn attityd och praktik som inte är begränsad till någon specifik grupp av kvinnor utan rör ALLA klasser, raser, länder, delar av världen, och grupper av människor. Sedan en lång tid tillbaka, har feminister uppmärksammats om att kvinnor som våldtas, diskrimineras, tvingas in i fattigdom av oengagerad fäder – alla upplever fasorna av dessa villkor. Kultur, stat, och ekonomisk klass kan skapa variation på kvinnors gemensamma erfarenheter av underordning, men det ändrar inte det faktum att en våldtagen kvinna i en park i New York är lika våldtagen som en våldtagen kvinna i Kongo.

    På samma sätt som det finns en gemenskap kring kvinnors upplevelser av manlig dominans, så hör också de globala mänskliga rättigheterna till och innehas av alla människor. Mänskliga rättigheter kan inte splittas itu genom att dela upp människor i olika grupper, i det här fallet, de som skadas och de som inte skadas av prostitution. Därför valde jag på tidigt 1980-tal, att fokusera min aktivism kring prostitution på ett globalt perspektiv genom att närma mig det via de allmänna mänskliga rättigheterna. (Se Prostitution of Sexuality, 1995) Globala mänskliga rättigheter, som de är formulerade i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, är förenlig med en global feminism. Efter fyrtio års arbete med denna fråga, har jag kommit till denna formulering, som erkänner prostitution som en kränkning av de mänskliga rättigheterna:

    Prostitution är att köpa en människa och använda deras kropp för sex. Med sex avses vad köparen än har i åtanke, allt från de värsta formerna av våld, till förnedringen av pornografiskt sex, till att imitera ett kärleksfullt möte med en människa som är snäppet bättre än en pornografisk docka, eftersom hon kan fås att reagera på vilket sätt som än krävs av henne av kunden. I relation till köparen i detta utbyte, är hon endast ett objekt utan mänsklighet, en handelsvara precis som det nya däcket som han köpt till sin bil.

    Eftersom ingen människa någonsin borde behandlas på detta sätt, följer det då att PROSTITUTION ÄR EN HÖRNSTEN I ALLA KVINNORS UNDERORDNING OCH I DISKRIMINERINGEN AV KVINNOR VÄRLDEN ÖVER. Den stöder sexuellt utnyttjande – vilket är vad kunderna köper. Det är en arbetskraftsreserv som gör det möjligt för ekonomin att inte ge anställning till alla kvinnor som söker betalt arbete. Prostitution skapar en struktur för familjer att göra skillnad mellan hustru och hora, och spelar ut kvinnor mot varandra på ett sätt som skyddar manlig dominans, likväl i familjen som på gator och i bordeller. Listan på kvinnors underordning är lika ändlös som manlig dominans och patriarkatet. Den bygger på insikten att kvinnor är en klass, och därmed att det som görs mot, och har en effekt på, kvinnor i prostitution, är något som påverkar alla kvinnor. Sett i detta sammanhang, så innebär ett erkännande av prostitution som en universell kränkning av de mänskliga rättigheterna detsamma som att hävda rätten till mänsklig värdighet i dess fulla innebörd ….. oavsett om det är valt eller påtvingat, oavsett om det är via trafficking eller koppleri, eller är påtaget av kvinnorna själva.

    Innan jag drog mig tillbaka för att sköta om min hälsa, arbetade jag med att främja antagandet av ett nytt feministisk fördrag om mänskliga rättigheter, dvs konventionen mot sexuellt utnyttjande, januari 1994 (appendix till ”Prostitution of Sexuality”). Tillsammans med UNESCO, identifierade vi sexuellt utnyttjande som en makthandling som kränker de mänskliga rättigheterna:

    Sexuellt utnyttjande är ett förfarande där en eller flera personer tillskansar sig sexuell tillfredsställelse, eller ekonomisk vinning, eller fördel, genom ett missbruk av en persons sexualitet, som grundar sig på ett upphävande av den personens mänskliga rätt till värdighet, jämlikhet, självständighet, samt fysiskt och psykiskt välbefinnande.

    Det är där jag slutade på 1990-talet. Det är en början att tänka på prostitution och mänskliga rättigheter, och att bryta med den patriarkala frånkopplingen mellan hustru och hora, genom att inkludera prostituerade kvinnor i klassen som utnyttjas för sex, och det är en förklaring av en människorättslagstiftning som stöder en kriminalisering av köparna av prostitution i varje stat. En början vars tid har kommit!

    Kathleen Barry,

    December 2013

    * * *

    KALLELSE TILL AKTION!

    Mot bakgrund av FN:s initiativ att främja prostitution, ber vi FN:s generalsekreterare att initiera en FN-konvention för att etablera prostitution som ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

    Vänligen, skicka e-post (ring, skicka brev, faxa) till FN:s generalsekreterare, med kopior till högkommissarien för mänskliga rättigheter och chefen för UN Women (telefon, adress, och e-post finns i slutet på detta meddelande), låt dem veta att en normalisering av prostitution är en normalisering av våld mot kvinnor, och att vi ber om en ny lag om mänskliga rättigheter från FN, samtidigt som vi motsätter oss alla försök att legalisera eller avkriminalisera prostitution.

    Skicka era protester och anledningar till oro till:

    United Nations Secretary General – Ban Ki-Moon

    Telefon: +1 212 963 1234; Fax: +1 212 963 7055

     

    Med kopior till:

     

    United Nations High Commissioner of Human Rights – Chief Navi Pellay

    E-post: InfoDesk@ohchr.org

     

    Executive Director of UN Women – Phumzile Mlambo-Ngcuka

    Telefon: +1 646 781 4400; Fax: +1 646 781 4444

Join the discussion...

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s